Idag var alltså min sista VFU dag.
Eleverna sa i princip hela dagen att jag inte fick sluta och att jag genast skulle söka jobb på skolan så att jag kunde bli deras fröken, haha. Alltså dom är ju helt underbara!!
Jag kommer sakna dom nå grymt mycket, det kommer ju kännas jätte konstigt nu att inte åka dit.

Efter skolan jobbade jag på fritids i 1,5 timme. Dom frågade om jag kunde vicka och självklart kunde jag det.
Då hade jag en härlig konversation med en 6-åring:

Flicka: Hej Linda
Jag: Hej!
Flicka: Där borta är William, jag är kär i honom och han är kär i mig. Vi är ihop. Alla i klassen tjatar hela tiden att vi ska pussas och jag har sagt för tusende gången att det gör vi när vi blir stora. Det är liksom vuxensnack.
Jag: Hehe, javisst. Det kan ni göra när ni blir stora, nu kan ni ju leka med varandra.
Flicka: Ja, vi brukar leka med hästar. Dom är också kära, det är vår kärlekslek.

Alltså seriöst, hur söta är inte barn?
Och så kloka! Man kan ju få höra hur mycket roligt och tankeväckande som helst i det här yrket.
Och vilka leenden man får med sig. Jag fick en teckning av en tjej i klassen idag och när jag tittade på den på bussen påväg hem kunde´jag verkligen inget annat än att le stort.
Många gånger är läraryrket otroligt stressigt och påfrestande har jag märkt nu på min VFU, men, man får även så himla mycket tillbaka!
Jag summerar alltså min tid i min VFU klass som otroligt givande och rolig!

Det här skrev en tjej på tavlan imorse :)


teckningen jag fick av en tjej i klassen


En del av baksidan på teckningen


Den här fina dalahästen fick jag av min handledare och klassen. Alla barn har målat en varsin detalj på hästen :)


Jag ställde även ut alla barns sagofigurer som dom har gjort i mitt temaarbete med klassen i ett skåp vid entrén i skolan så att alla kan titta på dom!


Jag kommer att gå och lägga mig med ett leende på läpparna ikväll :)